inte-attraherad-av-partner

Vad räknas som sex egentligen?

Vad räknas som ”sex” egentligen? Om jag ligger med en kille och ingen av oss kommer. Har vi haft sex då? Eller om vi smyger in på en toalett på krogen och går ner på varandra i typ några minuter utan att någon av oss får orgasm. Räknas det verkligen som att vi haft sex då? Berätta var gränsen för sex går. Om det finns någon. /Malle

Vart går gränsen för sex?

Tack för en väldigt intressant fråga! Detta känns som en fråga som alla vuxna vet svaret på fast ingen kan uttrycka svaret genom ord. Sex är ju sex. Man vet om man har haft sex eller inte – eller? Olika människor drar gränsen för vad sex är på olika ställen, med många intressanta motiveringar. Vissa människor tycker bara att samlag ”räknas” som sex om de får orgasm. Vi drar också gränsen för vad som räknas som sex på olika ställen beroende på om vi pratar om oss själva eller om andra.

Flera studier visar att människor är mer benägna att räkna en viss handling som sex om den utförs av deras partner, i motsats till sig själva. För att förtydliga; I en studie där 839 universitetsstudenter (96% heteroseksuella) frågades om huruvida de ansåg att oral kontakt med andras könsorgan räknas som sex visade det sig att bara 36% av kvinnorna och 39% av männen sa att det räknades som sex när de föreställde sig att de själva gjorde det [1]. Men när de föreställde sig att deras partner hade oral kontakt med någon annans könsorgan tyckte 62% av kvinnorna och 63% av männen plötsligt att handlingen räknades som sex.

Sex för dig är inte samma som sex för mig

Med detta i åtanke borde det inte komma som en överraskning att vi också tenderar att dra gränsen för otrohet väldigt olika. Vi är mer benägna att klassa ett visst beteende som otrohet när en partner gör det, jämfört med när vi själva gör exakt samma sak [2].

Vi verkar vara mer förlåtande när det gäller att utvärdera våra egna beteenden. Varför är det så? Jo, det beror på något som sociala psykologer kallar actor-observer effect. På ett partiskt vis ger vi oss själva större marginaler att spela på och är mer förlåtande till vårt eget beteende för att upprätthålla en positiv självbild, samtidigt ger vi inte samma möjlighet till andra människor omkring oss.

För att upprätthålla en positiv syn på oss själva rationaliserar vi bort beteenden – sexuella och andra – som potentiellt kan skada vår självbild. Ofta gör vi detta genom att ”skylla” våra egna beteenden på specifika omständigheter; som till exempel, ”jag var full, så det betydde inget” eller ”det var bara ett ligg, så det räknas inte”. Det händer till exempel att människor kopplar en sexuell aktivitet som innehöll oralsex till alkohol för att undvika att bli märkt som ”slampig” eller promiskuös av sina vänner.

Skiftande sexuella normer

När någon annan ägnar sig åt samma orala aktivitet försöker vi inte rationalisera det. Istället antar vi att beteendet avspeglar personens innersta karaktär, helt utan förlåtande omständigheter. Låt oss till exempel säga att du är i ett monogamskt förhållande och du upptäcker att din partner skickar sexiga meddelanden till någon annan. Du skulle förmodligen klassa beteendet som uppenbar otrohet och döma ut din partner som en riktigt kass person. Om du – däremot – gjorde detsamma, skulle du troligen hitta en ursäkt för varför du skickade meddelanden. Kanske skulle du inte ens klassa dina mess som sexiga?

Skiftande normer för sexuellt beteende är viktiga för forskare och vårdpersonal att uppmärksamma eftersom de visar på hur viktigt det är för oss att vara tydliga och specifika när det gäller frågor om sexuella aktiviteter. Knulla för en person behöver inte betyda knulla för en annan.

Anledningen till #Metoo ?

Konsekvenserna kan även sträcka sig långt utöver enkla frågor om otrohet. Det faktum att människor tenderar att berättiga sina egna sexuella beteenden och fördömma andras innebär att personer som begår sexuella trakasserier och sexuella övergrepp kanske inte kategoriserar sina egna beteende som sådana. Förövarna kanske känner igen när andra begår sexualbrott, men inte när de själva gör det (eftersom de inte vill klassa sig själva som våldtäktsman eller tafsare), kan det göra det svårare att stoppa vissa sexbrott? Har vi en förklaring på svårigheterna kring #Metoo serverat på ett silverfat här?

Så, vi klassar med andra ord sexuella handlingar väldigt olika. Därför kan jag inte erbjuda dig ett bra svar på din mycket enkla fråga. Kanske kommer du närmare ett svar genom att läsa min artikel om vart gränsen för otrohet går.

Källor
[1] Gute, G., Eshbaugh, E. M., & Wiersma, J. (2008). Sex for you, but not for me: Discontinuity in undergraduate emerging adults’ definitions of “having sex”. Journal of Sex Research45(4), 329-337.

[2] Thompson, A. E., & O’Sullivan, L. F. (2016). I can but you can’t: Inconsistencies in judgments of and experiences with infidelity. Journal of Relationships Research.